Läs gärna vår historik här. Vill du läsa samma text och dessutom se några bilder, kan du ladda ner vår tryckta folder i PDF-format.
Det man kanske först tänker på är hängbron över Dalälven vid Överboda i Skutskär där initiativtagaren, kyrkoherden Frans Tivell, lyckades få Fortifi kationen ta på sig hela byggandet från projektering till färdigställande av bron. Bron invigdes med pompa och ståt den 6 september 1924. Trots att Dalälvsbron, eller "Nya bron" som en del fortfarande kallar den, sedan lång tid tagit över biltrafi ken är hängbron fortfarande värdefull för gångare och cyklister.
Ytterligare en bro som fortfarande finns kvar är givetvis Bifrostbron mellan fastlandet och Laxöns norra udde.
Andra projekt där befäl och trupp från Laxön gav samhället ett handtag var bland annat vid iordningställandet av Gammelgården i Älvkarleby 1930, samt schaktningsarbetena inför byggandet av den konstfrusna bandybanan i Skutskär 1961. Även ett antal vägar i bygden anlades och förbättrades med hjälp av ingenjörtrupperna från Laxön.
Man kan på sätt och vis säga att engagemanget i samhället var ett sätt att "betala tillbaka" till ortsbefolkningen för att man fi ck möjlighet att bedriva sina broslagningsövningar i bygden.
Laxön 130 år
I augusti 1879 rekognoserade kaptenen Adolf Billmanson vid Kungl. Fortifi kationen Dalälven mellan Gysinge och Skutskär i förhoppning att hitta ett passande broslagningsställe för ingenjörtrupperna, som då ingick i Fortifi kationen. Den bästa platsen visade sig fi nnas på Sand strax nedströms Älvkarlebyfallen, men det behövdes även en permanent lägerplats. Man bestämde sig för Laxön och arbetet med att iordningställa lägret på den skogsbeklädda och otillgängliga ön mitt i Älvkarlebyfallen påbörjades av en mindre arbetsstyrka från Pontonjärbataljonen i maj 1880. Den 26 juni samma år anlände resten av bataljonen som marscherat till fots från Stockholm. Manskapet inkvarterades i de 14 hyddor som byggts upp av förtruppen, och förhållandena var i början ganska primitiva. Den första krigsbron vid Sand byggdes för övrigt den 31 juli 1880 och tog 1 timme och 47 minuter att färdigställa. Pontonjärbataljonen, senare Ing 1, samt även Ing 2 utnyttjade därefter Sand intill början av 2000-talet, medan Laxön från 1986 upphörde som militär lägerplats.Bestående insatser
I år är det alltså 130 år sedan Fortifi kationen tog Laxön i besittning. Trots att den primära verksamheten var broslagning är det ingen överdrift att påstå att den militära närvaron från etableringen 1880 och fram till våra dagar satte sin prägel på hela samhället. Generationer av befäl och soldater har även lämnat bestående spår inte bara på själva Laxön, utan man deltog även vid olika byggnadsprojekt som skulle genomföras i det "civila" samhället.Det man kanske först tänker på är hängbron över Dalälven vid Överboda i Skutskär där initiativtagaren, kyrkoherden Frans Tivell, lyckades få Fortifi kationen ta på sig hela byggandet från projektering till färdigställande av bron. Bron invigdes med pompa och ståt den 6 september 1924. Trots att Dalälvsbron, eller "Nya bron" som en del fortfarande kallar den, sedan lång tid tagit över biltrafi ken är hängbron fortfarande värdefull för gångare och cyklister.
Ytterligare en bro som fortfarande finns kvar är givetvis Bifrostbron mellan fastlandet och Laxöns norra udde.
Andra projekt där befäl och trupp från Laxön gav samhället ett handtag var bland annat vid iordningställandet av Gammelgården i Älvkarleby 1930, samt schaktningsarbetena inför byggandet av den konstfrusna bandybanan i Skutskär 1961. Även ett antal vägar i bygden anlades och förbättrades med hjälp av ingenjörtrupperna från Laxön.
Man kan på sätt och vis säga att engagemanget i samhället var ett sätt att "betala tillbaka" till ortsbefolkningen för att man fi ck möjlighet att bedriva sina broslagningsövningar i bygden.
Militärmusiken på ön
Redan under inledningsåret 1880 fanns musikkåren med på Laxön. Kåren deltog med musik när truppen marscherade till och från broslagningsplatsen Sand och konserterade även vid lunchuppehållet och i musikpaviljongen vid offi cersmässen på Laxön Ett populärt inslag i bygden var även dansmusiken som spelades på Laxöns dansbana dit ortsbefolkningen hade tillträde på onsdagar och lördagar. Musikkåren var liten till numerären och utgjordes endast av 10-12 musiker, från början enbart mässingsblåsare men under 1920-talet infördes även träblåsinstrument. Ing 1:s musikkår lades ner 1937 och därefter anlitades bland annat musikkåren från Hälsinge regemente i Gävle när det behövdes musik på Laxön.Widqvist och Rydberg - två legendarer
Två av Sveriges absolut största marschkompositörer, Viktor Widqvist och Sam Rydberg, har båda varit verksamma vid Ing 1:s musikkår.Viktor Widqvist (1881-1952)
tillhörde musikkåren under åren 1898-1918. Därefter blev han utnämnd till musikdirektör i Fortifikationen och tjänstgjorde i Boden och Karls- borg fram till pensioneringen 1925. Det var under tiden vid Ing 1 som han komponerade sin mest kända marsch "Under blågul fana". Tillkomståret för marschen är okänt men den förekommer på noter 1916, och marschen blev anta- gen som Försvarsmaktens marsch 1999. Andra av Viktor Widqvists marscher som fort- farande spelas är Mälardrottningen, Chefsmarsch och Norrlandsfär- ger. Vid sin tid på Laxön komponerade han även Älvkarlebyvalsen, daterad 1913 samt marschen "Från Broslaget".Sam Rydberg (1885-1956)
började sin militärmusikaliska bana som 13-åring vid Södermanlands regemente. Han kom till Ing 1:s musikkår 1906 där han blev musikledare 1928. Tre år senare blev han, i likhet med den fyra år äldre kollegan Wid- qvist, utnämnd till musikdirektör i Fortifikationen, en tjänst som han lämnade med pension 1935. Sam Rydberg komponerade uppe- mot 70 marscher och ett stort antal av dessa är antagna som förbandsmarscher inom det svenska försvaret. I likhet med Viktor Widqvist inspirerades Rydberg av omgivningarna vid Älvkar- lebyfallen vilket bland annat utmynnade i marschen "Till Laxön", komponerad i mitten av 1910-talet.I samarbete med:
ABF, Laxöns näringsidkare, Tierps Tryckeri, Älvkarleby Kommun